17 mars 2013

St Patrick's Day

En gång för länge sen så....nej, vi tar en kortare version! Jag har varit på x antal resor till Irland men även bott där under en längre period, så jag har många irländska vänner och ett lite speciellt band till den gröna ön. Eftersom så många andra frossat i grönt under den gångna veckan tänker jag att jag ska inte vara sämre; jag kör en grön vecka från och med idag! 

Här kommer min St Patrick's Day- manikyr; först två lager Sinful Colors Irish Green (en neongrön jelly) med Nubar black polka dot i ett lager emellan och så toppat med ett till lager Irish Green. Det är väldigt grönt! 

// My St Patrick's Day mani; Sinful Colors Irish Green with Nubar black polka dot sandwiched, it's almost too bright too look at! Did I mention I love green polish? I really do! // 





Här kommer en bild på en lite yngre upplaga av mig själv; vilandes på St Stephen's Green i Dublin. Detta var påsken 1996; rätt uppenbart när man noterat manchesterbyxorna, den asymmetriska frisyren och Dr Martens-kängorna. Jag var Indiekid; mina största idoler var Brett Anderson [Suede] och Justine Frischmann [Elastica] och det viktigaste i livet var att gå på konserter med band som helst hade under 50 fans. (<--- det där omprövades några år senare men jag minns ändå många fina stunder med Bob Hund, Cardigans och Kent; långt innan listettorna och priserna rasade in.)

                                          chilling on St Stephen's Green, easter 1996


Sen har jag ju lovat Andrea att dra min "jag mötte Lassie" om när jag träffade Bono och The Edge från U2 så nu kör vi; 
Det var en vacker sommarkväll som jag och en kompis hade fixat in oss själva på The Kitchen (klubben i källaren på The Clarence Hotel, ägt av U2). Det var någon form av media-tillställning på gång och alla som var Någon inom Irländsk TV och Radio var där för att festa (det här var före internet, kids! folk umgicks IRL då!) Väldigt mycket folk och väldigt trångt på dansgolven och så fanns där det Röda Rummet som hade separata vakter den här kvällen; VIP enbart. Jag vet inte varför vi tilläts gå in där, kanske någon blandat ihop oss med några C-kändisar eller något för plötsligt stod vi där med det vackra och berömda folket...och så två killar som såg väldigt bekanta ut. 
Naturligtvis var det Bono och The Edge från U2! Om vi nästan svimmade/skrek högt i extas? JA! Lyckades vi behålla lugnet? JA! Två mirakel i följd! 
Förutom de personliga livvakterna (som var himla trevliga) så märktes inget speciellt med världsstjärnorna, de stod och drack en öl och pratade lugnt med folk runt omkring sig. Det kändes overkligt att hälsa lite avslappnat på en mörkhårig Bono i lila skjorta och skratta ikapp med The Edge åt någon annans roliga skämt, men så gick det alltså till. Inga autografer, inga foton, inga hysteriska anfall (förrän efteråt!). Det enda "beviset" jag hittade var den här;


Hoppas ni haft en trevlig helg och en bra St Patrick's Day; jag har drömt mig tillbaka i tiden och haft jättekul när jag letat igenom gamla fotoalbum.


4 kommentarer:

  1. Åh det där gröna vill jag ha!

    Men alltså blöö på dig, helt fantastiskt kul det måste varit! Det är nog det bästa sättet att möta kändisar på, utan att hålla på med foton och autografer, bara umgås :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har bytt till mig finingen i Lacka-Byt såklart! Och ja, det var sååå kul :)

      Radera
  2. Jag måste använda mitt polka dots lack snart! Vilken härlig manikyr du gjort och vilken suverän historia du hade att berätta.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Polka dots är roliga att måla med men man får "fiska" lite för att de större prckarna ska hamna på rätt plats!

      Radera